Snabbfakta

Ägare

  • Längd 97 meter
  • Längd inklusive klyvarbom 108 meter
  • Längd shelterdäck 61,3 meter
  • Längd back 11,6 meter
  • Största bredd 13,9 meter
  • Djup i lastrummet 8,1 meter 4 stycken lastluckor
  • Lastrummens storlek 6 300 kubikmeter
  • Lastförmåga 4 100 ton 34 stycken segeltyper
  • Typ Bark
  • IMO-nummer 5618148
  • 1906-1915, Den Danske Handelsflaadens Skoleskib for Befalningsmænd AS, Köpenhamn
  • 1915-1929, De Forenede Dampskibs AS, Köpenhamn
  • 1929-1950, Gustaf Erikson, Mariehamn, Finland
  • 1950- Göteborgs stad, men har drivits av
    • 1998-2013 Liseberg
    • 2013-2015 ESS Hotel AB
    • 2015-2019 Muhammed Ali Kahn
    • 2019 – Dialog Hotels

Historia

Viking byggdes som skolskepp vid Burmeister & Wains skeppsvarv i Köpenhamn. Hon sjösattes i december 1906 och överlämnades till beställaren i juli 1907. Skrovet är ett s.k. poopdäcksfartyg (eller stormdäck- uppbyggt akterdäck, högre än midskepps). Det 97 meter höga skrovet reser sig högt över vattennivån. Backen är kort och skiljs från stormdäcket av huvuddäcket, eller som man kallar brunnen/gropen. På huvuddäcket fanns från början hytter, arbets-och förrådsrum för befäl, underbefäl och manskap samt logement och skolsal. Viking är det största segelfartyg som byggts i norden. Viking byggdes och inreddes som skolfartyg med 80 elevplatser och stora utrymmen för utbildningsändamål, för att utbilda sjömän till en växande dansk handelsflotta. När hon byggdes var det sjöduglighet och lastförmåga som prioriterades. Viking lämnade Köpenhamn den 19 juli 1907 för att påbörja sin jungfruresa, men först efter att ha kantrat vid utrustningskajen den 18 mars. Det hade blåst upp till storm och detta förorsakade kantringen, vilket inte helt otippat satte fart på olyckskorparna angående sjödugligheten. Men dom fick fel och Viking gjorde succé som segelfartyg. Hon döptes under traditionella former av Danmarks kronprinsessa, sedermera Drottning Alexandrine av Danmark och Kronprins Christian utbringade sitt Leve för skeppet.

Klicka på bilderna för fullstorlek

Jungfruresan

Jungfruresan påbörjades den 28 juli 1907. Besättningen ombord uppgick till 106 man-80 elever i åldern 14-18 år och dom flesta kom från Danmark men även några från Färöarna, Island och Belgien.

Det tog tre år att genomgå styrmansutbildningen och då ingick minst en transocean resa. Eleverna började som Dreng och andra året så avancerade dom till lättmatros för att under tredje året bli Matros. Den första befälhavaren var Niels Hansen Clausen, medan en äldre örlogskapten ansvarade för undervisningen – praktisk sjömanskap, navigation, danska, tyska, engelska samt geografi, naturlära och slutligen maskinkunskap, sjukvård och hygien. Ordning och disciplin var särskilt viktigt.

Jungfruresan bestod i att bli dragen av en bogserbåt till Hamburg, där lastrummet tog emot 2 530 ton koks för transport till Callao i Peru. Viking anlände till bestämmelseorten den 19 december efter 112 dygns resa runt Kap Horn. Fartyget lämnade hamnen först den 26 mars 1908 för att via Taltal avsegla till Iquique, där en last på 3 524 ton salpeter togs in för Hamburg, dit fartyget återkom efter en resa på 90 dygn. Skolskeppsverksamheten ombord på Viking stöttades genom bildandet 1907 av Föreningen til Fremme af danske Sømænds Uddannelse til Befalingsmænd i Handelsflaaden, som lämnade bidrag varje år till verksamheten. Friplatser för mindre bemedlade elever ordnades genom bildandet av Fondet til Understöttelse af uformuende Elever paa Den danske Handelsflaades skoleskib for Befalingsmænd.

Toppfart och nya ägare

I juli 1909 loggade kaptenen fartygets toppfart på 15,5 knop vid the roaring forties, alltså latitud 40°–50°, med dygnsdistanser på 250–275 nautiska mil, hon var då på väg hem fullastad med vete från Porto Pirie vid Spencergolfen i Sydaustralien.

Viking såldes 1915 till Det Forenede Dampskibs-Selskab A/S, som behövde henne för befälsutbildning. Skeppet gjorde goda förtjänster under några år, eftersom frakterna hade stigit under första världskriget. Efter kriget föll frakterna, varför hon lades upp i Köpenhamn. När frakterna blev gynnsamma igen 1926, utrustades hon på nytt och sändes i barlast till Hampton Roads i USA för att frakta kol för Sydamerika

1929 såldes Viking till sjöfartsrådet Gustaf Eriksson och den fyrmastade blev nu Ålänning, med hemort Mariehamn. Viking var i mycket dålig skick och genomgick en kostsam renovering. Därefter genomfördes ett antal veteseglingar till Australien. 1931 utrustades skeppet med utrymme för passagerare i ett fruktlöst försök att öka intäkterna.

Efter Eriksons bortgång i augusti 1947, så utbjöds Viking till salu tillsammans med hans övriga flotta. Viking blev dock inte såld så 1947 vart hon flyttad till Antwerpen och senare till Rotterdam för att, 1950, vara med på stadens sjöfartsutställning. Hon blev toppattraktion och besöktes av 518 000 personer.

Göteborg tar över Viking

Göteborgs stadsfullmäktige tillsatte 1949 en utredning angående förvärv av ett segelfartyg för permanent placering i Göteborgs hamn, vilket skulle inrymma lokaler för stadens yrkesskolors sjömansavdelningar. På grund av brist på lämpliga lokaler var dessa inhysta i mycket provisoriska sådana, helt fel för ändamålet. Samtidigt med stadsfullmäktigeberedningens arbete hade en del sjöfartsintresserade, privata intressenter, genom en stiftad förening — Föreningen Viking — tagit initiativ till ett förvärv av en storseglare att bevaras i Göteborg. Man bedömde att det fanns tre fartyg att välja på: Passat, Pamir och Viking, som alla tillhörde sjöfartsrådet Gustaf Eriksons sterbhus. Man stannade under förhandlingarna för Viking, som var byggt som ett skolskepp och därför hade goda förutsättningar att även användas för yrkesskolorna. Sommaren 1950 startade Koreakriget, vilket innebar att skrotpriserna steg kraftigt. Pamir såldes därför för nedskrotning till Belgien och en köpare bjöd samtidigt 20 000 pund för Viking, då en betydande summa. Men tack vare att skeppsredare Edgar Erikson, son till sjöfartsrådet, önskade skona Viking från nedskrotning justerades priset till 18 000 pund

Efter att förening råkat i ekonomiska svårigheter, inköptes fartyget till Göteborgs kommuns skolförvaltning för 315 000 kronor genom ett stadsfullmäktigebeslut den 11 oktober 1951. Fartyget skulle bli sjömans- och kockskola; för däcks-, maskin- och ekonomipersonal samt blivande fartygselektriker. Här fanns 60 tvåmanshytter, bibliotek, bastu och hobbyrum. Kurserna för däcks- och maskinpersonal var på 5 månader och för skeppskockar 10 månader.

Ombyggnationer, renoveringar och förflyttning

Efter omfattande ombyggnationer för totalt 3,25 miljoner kr, bogserades hon på plats. Bortsett från nödvändiga varvsbesök med mera, ligger skeppet stationärt vid Lilla Bommen sedan 17 september 1957 (dock ej på samma ställe), då Prins Bertil invigde sjömansskolan. Skolan hade tagits i bruk redan 6 augusti, då de första sjömansskoleeleverna gick ombord. Men från skolledningens sida ansåg man att eleverna behövde bli lite “varma i kläderna”, före invigningen.

Vid en storm på vintern 1957 lägger sig Viking inne vid Lilla Bommen, efter att ha slitit sig.

Den senaste stora renoveringen gjordes år 1994. Viking lämnade den 11 mars 1994 sin kajplats vid Lilla Bommen och bogserades av Röda Bolagets John och Björn till Gotenius varv på Ringön, där hon reparerades och byggdes om. Den 28 december 1994 var hon tillbaka vid Gullbergskajen i centrala Göteborg. Fartyget återinvigdes den 20–21 februari 1995. Den sammanlagda kostnaden blev 48 miljoner kronor.

Under en period därefter användes skeppet för utbildning inom restaurang, turism och hotellnäringar. Sedan 1998 ägs Viking av det kommunala fastighetsbolaget Higab. Idag används skeppet som hotell, konferensanläggning och restaurang.

1966 stod Älvsborgsbron klar, som förbinder Hisingen med Göteborgs fastland. Brospannet är lägre än Barken Vikings master, vilket innebär att fartyget numera inte kan lämna Göteborgs hamn utan att bramstängerna firas ned.

Viking såldes den 1 januari 1993 för 1 krona till Utbildningsförvaltningen i Göteborg. Vikings Vänförening bildades i slutet av maj 1995. Initiativtagare var docent Jan Davidsson, känd som sjöfartskrönikör för Göteborgs-Posten, och som författare till ett flertal marina böcker, bland annat om barken Viking samt ansvarig för Vikings museala delar. Till ordförande i Vikings Vänförening valdes skoldirektören Evert Lindholm på Utbildningsförvaltningen, som representant för Göteborgs stad